Att välja rätt transformatortankmaterial kräver omfattande övervägande av den avsedda användningen, strukturella designen och driftsmiljön. Låg-kolstålplattor är lämpliga för de flesta konventionella applikationer, medan rostfritt stål är bättre lämpat för speciella miljöer med höga krav på korrosionsbeständighet. Olika material har sina egna fördelar och nackdelar när det gäller styrka, korrosionsbeständighet, kostnad och underhåll; det specifika valet bör matcha de faktiska driftsförhållandena.
1. Låg-kolstålplatta: Vanligt val, ekonomiskt och praktiskt.
Tillämpliga scenarier: Medelstora och små transformatorer (tankar av box-typ), stora transformatorer (tankar av typ-klockor).
Fördelar: Hög mekanisk hållfasthet, mogen svetsteknik, lätt att bearbeta och forma; lägre kostnad, lämplig för stor-applikationer; kan kombineras med korrugerade strukturer för att kompensera för termisk expansion och sammandragning, vilket förbättrar tätningsprestanda.
2. Rostfritt stål: Stark korrosionsbeständighet, underhållsfritt-men hög kostnad.
Tillämpliga scenarier: Helt slutna transformatorer, kustnära eller kemiska miljöer med hög korrosivitet.
Fördelar: Innehåller krom och nickel, bildar en tät oxidfilm med utmärkt korrosionsbeständighet; Livslängden kan uppgå till 10-15 år, i princip underhållsfri; Bra tätningsprestanda, bensin/oljeavdunstning är 15%-20% lägre än järntankar.
3. Specialdesign för struktur- och materialoptimering
Korrugerad oljetank (mest kall-valsad stålplåt): Använder elastiska korrugerade plåtar för att kompensera för förändringar i oljevolymen, som vanligtvis används i helt slutna transformatorer; Inget behov av oljekonservator och avluftning, vilket minskar risken för läckage.
Vikt plåt (korrugerad) oljetank: Tankväggen är direkt vikt till en kanalstruktur och ersätter traditionella förstärkningsribbor; Färre svetsar, lägre risk för läckage och högre värmeavledningseffektivitet.
